Under senvintern 1888 inträffade en mycket tragisk händelse utanför Kläppsjö. Våren kom ovanligt tidigt det året. Samen Sivert Stenberg från Vilhelmina som under vintern hade sina renbetesmarker nere vid Ullångerstrakten fick plötsligt bryta upp från vintervistet för att så fort som möjligt påbörja flytten upp mot fjällen, smältvattnet porlade i bäckarna och snötäcket krympte oroväckande snabbt.
Nu var det allvar, paniken låg inte långt borta, om man blev kvar nere i skogslandet när snöföret försvann vore det rena katastrofen, flyttningen skulle då bli oerhört slitsam och förenad med livsfara för samerna, isarna som var nödvändiga att kunna färdas på kunde bli rena dödsfällorna. Men färden gick väldigt långsamt, dragrenarna fick slita hårt med släden där Sivert Stenbergs mor satt. Hon var alltför tung och orörlig för att gå till fots och försenade flyttningen då man ideligen var tvungna att stanna för att byta dragren. När de kom fram till Kläppsjön var krafterna på upphällningen, saken blev inte bättre av att isen på sjön låg under smältvatten, efter stora umbäranden kom man över till slut och tog sikte på tallmoarna väster om byn.
Det visade sig att föret om möjligt var ännu sämre där, marken låg nästan bar, endast en och annan snöfläck fanns kvar mellan träden. Solen började gå ner och skuggorna blev allt längre, efter några kilometers tröttsamt färdande på mestadels barmark orkade man helt enkelt inte mer, all energi var borta och det var nästan mörkt. Sivert beslöt tillsammans med Mathias Borgström att slå läger för natten. Borgström var också renägare från Vilhelmina, som med sin renhjord hade slagit följe med Stenberg på färden upp mot fjällen. De befann sig då intill Stormyran på Risbrännaskogen, en bit väster om Stjärntjärnarna.
Vad som sedan hände kan man läsa i kronolänsmannen Emanuel Olssons rapport, han tjänstgjorde i Junsele mellan åren 1887-1893. Där framgår följande:
" Strax före kl. 8 i dag på morgonen ankommo till länsmanskontoret hemmansägaren Mårten Jonsson från Kläppsjö uti Anundsjö socken och Anders Andersson-Kobdock från Vilhelmina i Västerbottens län, dräng hos lappmannen Mathias Borgström från samma socken, medförande lappmannen Sivert Stenberg från Vilhelmina, bunden till händer och fötter i en långsläde, därvid anmältes, att bemälde Stenberg omkring 6-tiden i går afton med en skidstav slagit ihjäl sin moder."
"Sivert Stenberg hörd uppgiver sig heta Sjuls Anders Stenberg, född 1855 i Vilhelmina socken å östra Vardefjäll av föräldrarna, fadern Sjul Andersson-Stenberg och modern Anna Dorotea Torkilsdotter, av vilka fadern för omkring 10 år sedan avlidit, att han på somrarna plägade vakta andras kreatur, vistades hos sina föräldrar tills han vid 17 års ålder konfirmerades och 1 ggn begick HHN i Vilhelmina församlings kyrka och att han under hela tiden till omkring 1884, då han skaffade sig egen renhjord, arbetat dels åt sina föräldrar dels åt andra personer, och för 2-3 år sedan blivit i Åsele församling sammanvigd med Maria Olsdotter från Kittelfjäll i Vilhelmina socken, att han jämte sin hustru och deras ungefär 2-åriga flickebarn jämte Stenbergs moder på aftonsidan den 18 dennes med sin renhjord ankommit till skogstrakten liggande vid den s.k. Stormyran sydost från Risbränna och tillhörande denna bys skogsområden, att han senare på aftonen i ett anfall av sinnesförvirring säger sig varit konstig i huvudet i flera dagar, dock ej av brännvin och slagit sin gamla moder, omkring 70 år, dels med knutna händerna, dels med sin skidstav så länge tills gumman dog. Sedan kan han ej omtala mera.
Vittnet Anders Andersson-Kobdock berättade att han vid 6-tiden i går afton ser Stenbergs hustru komma till den lägereld som vittnets husbonde Borgström uppgjort omkring 1000 fot västerut från det ställe där Stenberg vistades, bedjande att Borgström samt lappmannen Magnus Johan Larsson och vittnet skulle komma och se huru det stod till med hennes man, emedan hon trodde honom hava blivit tokig, att Borgström och Larsson genast gingo till Stenbergs plats, och att vittnet, så snart han tagit på sig fotbeklädnaden, begivit sig efter, att vittnet mött husbonden Borgström och Larsson ledande Stenberg, att Stenberg därvid slet sig lös, men vittnet och Larsson togo fast honom, då Stenberg tilldelat vittnet med knuten hand ett slag för örat, så han ramlade framstupa. Att de framkomna till Borgströms plats i skogen bundit Stenberg vid ett träd, att vittnet sedan varit med vid Stenbergs forslande hit. Hemmansägaren Mårten Jonsson i Kläppsjö vittnade att vid 9-tiden i går kväll, Borgströms dräng Teodor Jonsson kommit till hans hemvist i Kläppsjö, omtalande vad som skett och begärde att Jonsson skulle taga häst och följa till ställe, att Jonsson sett gumman då redan död, blodig över hela ansiktet, att han tagit vara på de bitar av skidstaven, som kunde igenfinnas samt en sönderslagen vrilskål, att Mårten Jonsson sedan skjutsat Stenberg hit. Lappmannen Sjuls Anders Stenberg blev för sin gärning av Svea Hovrätt förklarad sinnessjuk och överfördes från länsfängelset i Härnösand den 10 okt 1888 till Centralhospitalet i Uppsala."
Arne Lundgren
Dråpet skedde vid den bruna cirkeln uppe till vänster
Tillbaka till Berättelser